När dagen är som vackrast, så får jag beskedet att min kära släkting o nära vän har somnat in. Jag vet att den här dagen skulle komma men ända är det så svårt att förstå....Hon ringde ofta o vi pratade o skrattade, en människa som man kunde prata med om allt! Vi pratade mycket om bloggen eftersom hon följde den, hon beundrade alla Er bloggvänner för att Ni skrev så fint till mig. Nu har hennes pigga o glada röst tystnat och jag kommer att sakna henne så mycket......Jag hoppas att vi ses i Nagijala o Körsbärsdalen någon gång! Var rädda om Er! Kram Therese
